Obama och den så kallade ”gränsen” från 1967

När man i dessa dagar hör t.ex. Obama först nämna att Israel ska ha sina gränser vid ”1967-års gränser” bör känna till ett par grundläggande fakta:

  1. Det finns ingen gräns från 1967. Det finns en vapenstilleståndslinje fråpn 1949 (Självständighetskriget) vilket inte är samma sak som en gräns.
  2. När vapenstillestånd blåstes (mellan 24 februari och 20 juli 1949) hade den arabiska sidan (bestående av Egypten, Jordanien, Syrien med stödtrupper från Libanon, Saudiarabien och Irak) då ockuperat ett antal områden:
    Golanhöjderna var ockuperat av Syrien; Judéen/Samaria (aka ”Västbanken”) ockuperades av Jordanien/Transjordanien) och Gazaremsan ockuperades av Egypten. Detta var i strid med internationell rätt  (ett aggressionskrig) och deras ockupation var då alltså olaglig.
  3. 19 år senare, år 1967, hade ingen så kallat ”palestinsk stat” bildats. Istället var det fortfarande tidigare nämnda länder som ockuperade områdena och hade passat på att etnisk rensa dessa områden från judar. År 1967 inleddes ytterligare aggression mot Israel, denna gången var det Jordanien, Egypten och Syrien. I detta krig, som var ett självförsvarskrig för Israels del och ännu ett aggressionskrig från araberna, förlorade Jordanien, Egypten och Syrien kontrollen över de områden de olagligen ockuperade 19 år tidigare.
  4. Resolution 242 som kom efter 6-dagarskriget 1967 är en icke-bindande resolution under kapitel VI i Säkerhetsrådet där man talade om att en framtida fred är föremål för förhandlingar. Samtliga arabstater förkastade resolutionen omedelbart och sa tre nej; ingen fred med Israel, inget erkännande av Israel och inga förhandlingar med Israel.
    I vilket fall är 242 ingen lösning på någonting, utan den stipulerar att förhandlingar ska lösa tvister något som araberna varit ointresserade av.
Detta är en kort bakgrund som kan vara värt att nämna när man diskutera dessa frågor. Vad gäller gränserna för Israel, som måste vara säkra och erkända, finns det en mycket pedagogisk och informativ video om just detta. Ta en titt!

USA bör återgå till 1845-års gränser

En ganska träffsäker text får man väl säga:

Netanyahu Urges U.S. Return to 1845 Borders

Israeli PM calls for “just solution” to end the conflict.

Aboard Air Force Aleph (Reuters) – Speaking to reporters accompanying Israeli Prime Minister Benjamin Netanyahu on his long flight to the United States tonight, Netanyahu spoke of the injustice and hardship Mexicans have endured since American forces annexed Texas in 1845. “Tens of thousands of ordinary Mexicans were driven out of their homes – the only homes they had known for centuries – and forced to live in poverty and squalor south of the border imposed by American aggression,” Netanyahu said.

“The Israeli and Mexican people agree on this: This festering wound will never heal until America takes bold steps to return to the internationally accepted lines of 1845. Clearly the settlement activity that’s taken place in occupied Mexico since then is illegal. When I meet the President tomorrow I will tell him to halt all building activity in Texas immediately. Two lands for two peoples, yes, but not on land taken by force from Mexico,” the Prime Minister said.

Asked if his hard-line stance could hurt the U.S.-Israel relationship, Netanyahu reiterated Israel’s commitment to America’s security and the unshakeable friendship shared by the two countries, then added, “But who was it who said, part of friendship is being able to tell your friend the truth. The ball is now in Obama’s court.”

SvD SvD DN

Osamas död välkomnas – om Israel hade tagit ut någon annan terrorist då?

Enligt alla har Osama bin Laden dödats i Pakistan. Även om jag inte kan säga varken bu eller bä tycker jag det är lite underligt att de gjorde sig av med kroppen illa kvickt och vad jag vet har inga konkreta bevis på att det verkligen var bin Laden som dödats. Det hade visserligen varit korkat av Obama att ljuga men man förundras över att de inte anstränger sig mer att bevisa att det verkligen är han. Den frågan cirkulerar nu och jag kan förstå skeptikerna. Om man nu lyckades ta kroppen – varför inte se till att inga tvivel finns?

Annars är politiker från hela världen är i princip överens – attacken var bra och bin Ladens död välkomnas.

Kom ihåg det nästa gång hackkycklingen Israel bestämmer sig för att tillfångata eller döda någon annan terrorist, i eller utanför sina gränser. Till skillnad från nu kommer man då skrika om ”krigsbrott”.

Sedan får man inte glömma att detta också är Bushs förtjänst. Utan hans agerande i Afghanistan hade detta aldrig skett.

SvD SvD SvD SvD DN DN DN

”Obamas mystiska sida”

Som en start på dagen länkar jag till en annan blogg som skriver lite om Obama.

Israel i Sverige skriver diskuterar Obamas underliga hållning vad gäller utrikespolitiken.

Iran har han från början behandlat med silkesvantar, han har aldrig hotat ledningen. ledningen där har konstant hotat USA, och sin befolkning. Han vägrar hjälpa befolkningen som ber om hjälp.

Egypten har varit USA:s “vän” i 30 år. OK, knappast exemplarisk men Sadat och därefter Mubarak uppehöll freden i hela Mellanöstern. Obama blev hux flux rasande på Mubarak – vi är väl medvetna om att Obama länge har halvhemliga kontakter med det Muslimska BrödraskapetLiksom Norge har. Vill du lära mer om dessa Bröder (inga systrar tack, de ska stå i köket) se här.

Syrien har Obama hela tiden hållit bak ryggen, trots deras kosntanta brott mot Säkerhetsrådets Resolution 1701. Den förbjuder Hizbollah att åter beväpna sig – de är nu beväpnade till tänderna av Syrien, vilket inte irriterar Obama det minsta. Han till och med levererade statusen till dem att få en egen amerikansk ambasadör för att bevisa vänskapen.

 

 

 

 

 

Obama, Israel och mötet i Washington

Barry Rubin har en intressant text som tar upp förhållandet mellan Israel, USA, Netanyahu och Obama samt vilka diplomatiska övervägningar som båda gör.

Why was the meeting this time between President Barack H. Obama and Prime Minister Benjamin Netanyahu a success? The answer is simple though not all the reasons are publicly known. So I’ll tell you about them.

The president couldn’t have been more effusive. They had an ”excellent” discussion, Netanyahu’s sttement was ”wonderful” and the U.S.-Israel relationship is ”extraordinary.”  Hard to believe this is the Obama we’ve seen before.

Obama wants to improve relations with Israel for several reasons. Obviously, he doesn’t want to be bashing Israel in the period leading up to the November elections is an important incentive. Polls show that for Americans his administration’s relative hostility toward Israel is its least popular policy. But there is more to this trend than just that point.

Läs hela på Gloria Center.

Varför är de förvånade? Det var solklart vilken politik Obama skulle föra

Jag läser en artikel av Ed Koch i Real Clear Politics med titeln ”Will we defend Israel” och jag förvånas. Ja, inte över samma sak som Ed Koch utan över hans och de amerikanska judarnas naivitet vad gäller valet av Obama. Låt mig citera lite:

Shouldn’t I defend Israel when it is undeniably mistreated by the President of the United States, who enlisted me in his campaign in 2008 to campaign for him in Jewish communities in Florida? […] I have been disappointed in President Obama’s actions towards Israel […]

Här kommenterar hans de amerikanska judarnas kompakta stöd för Obama.

I went to Florida in 2008 for presidential candidate Senator Barack Obama to talk to those same Jewish communities urging them to vote for him. As I later told the Senator at the Alfred E. Smith dinner at the Waldorf Astoria Hotel, there was no need for me to campaign. I told him that before speaking to three meetings of Jewish voters, I asked how many supported John McCain and in each group of about 250 individuals, about six raised their hands. I asked how many had not made up their minds. Again, about six. Then asked how many were for Senator Barack Obama. And, so help me, on each occasion, all of the rest raised their hands for him.

Jag tycker det är anmärkningsvärt att de inte insåg att Obama inte skulle medföra något gott på den internationella scenen. Hur kunde alla de luras? Kanske hade man bättre perspektiv på det hela som icke-amerikan…

Senator Obama received 78 percent of the votes of the Jewish community nationwide. The only group giving him a higher percentage was the African-American community. Many Jewish leaders, myself included, have concluded that President Obama has reneged on his support for the security of Israel – a major priority for most American Jews and many Christians – and is shifting American foreign policy to favor the Muslim, and in particular, the Palestinian cause. It should come as no surprise that in response to a poll taken by Quinnipiac University asking, ”Do you approve or disapprove of the way Barack Obama is handling the situation between Israel and the Palestinians?” 67 percent of Jews disapproved and 28 percent approved. That same poll showed support by Democrats for Israel was 46 percent and among Republicans, 70 percent. Did this shock me and many others? You bet.

Det chockade dem alltså. Hur dum får man bli? Det var uppenbart från start. Det är hög tid att de som röstade på Obama inser det och rättar till sitt misstag 2012.

Obama: varför inte skriva ett nedrustningsavtal om machetes?

Melanie Philips citerar alltid skarpe Mark Steyn ang. nedrustningsavtalet gällande kärnvapen som Obama skrev på med Medvedev nyligen:

The mound of corpses being piled up around the world today is not from high-tech nuclear states but from low-tech psycho states. It’s not that Britain has nukes and poor old Sudan has to make do with machetes. It’s that the machete crowd is willing to kill on an industrial scale and the high-tech guys can’t figure out a way to stop them. Perhaps for his next pointless yakfest the president might consider a machete nonproliferation initiative.

Hon citerar också John Bolton, som har ett och annat att säga om Obamas taktik, eller avsaknad av kanske…

Obamas ”appeasement” till islam fortsätter

Obama har beslutat att ta bort referenser till ”jihad” och ”islam” i dokument som tar upp riktningen vad gäller USA:s nationella säkerhet. Anledningen sägs vara att USA inte ser att islam är kopplat till terror, enligt officiella uttalanden.

Det var uppenbart att Obama skulle bli en av de ledare som skulle slå dövörat till och låtsas som om islam inte alls står bakom våld och förstörelse över hela världen. Nej, låt oss leka dumma och godtrogna istället och förneka uppenbar fakta, förneka det uppenbara anti-amerikanska och anti-västliga budskap som islam står för.

Obama tror att diplomati och att ”sträcka ut en hand” kommer hjälpa honom och USA att få en bättre position inom den muslimska världen. Officiellt kanske det kan se ut så, men man bedrar sig grundligt om man tror att islam kommer ge upp sin kamp för världsherrarvälde på grund av det.

Tvärtom, de kommer accelerera sin kamp där de kan då de nu också kan se att USA vacklar och är svagt, precis som Europa har varit länge.

Bush hade det rätt för sig när han i dokumenten som stakade ut säkerhetspolitiken skrev att

The struggle against militant Islamic radicalism is the great ideological conflict of the early years of the 21st century.

Nobels fredspris – är och förblir ett skämt

Det tydligaste beviset för att Nobels fredspris är ett skämt kan man spåra tillbaka till 1993, när massmördaren, antisemiten och terroristen Arafat fick priset. Men det är ju inte bara det, i flera omgångar har FN fått pris (och Kofi Annan), Al Gore (!) och IAEA – ingen som ens kan komma i närheten av ett fredspris i min mening. Som Wikipedia-artikeln påpekar kan man undra hur Arafat fick det, men inte Mahatma Gandhi som är en uppenbart bättre kandidat.

Nu idag läser man stort lite överallt om att Barack Obama får priset. Jag trodde det var ett skämt, men tydligen inte. Det är efter mindre än 1 år som president och, precis som tidigare pris vittnar om, är det rent och skär vänsterpolitik som är orsaken till att man valde Obama. Hysterin innan och vid valet om Obama var total. Övertron på den diplomati Obama för sitter fortfarande i, med få eller inga kritiska analyser av vad hans eftergiftspolitik leder till.

Leder hans vurmande för totalitärar muslimska länder och despoter till ett bättre liv för människor? Kommer Irans kärnvapenbestyckning att göra världen till en fredligare plats?

FN, Nobelkommittén, journalistkåren i Sverige (och på många andra platser), politikerna i Europa och Sverige verkar vara ordentligt synkade i sin vänstervridna syn vad gäller eftergiftspolitiken som de alla förespråkar, den överdrivna ”hypen” vad gäller växthuseffekten och tron på islam som vilken annan religion som helst.

Att Obama får fredspriset är bara ytterligare ett uttryck av den falska bild av ”frälsare” som Obama fick under den amerikanska valrörelsen, och som kultureliten i Europa odlat så varsamt.

Jag är övertygad om att de alla kommer vakna upp en dag med en värld som är långt mycket värre än den vi har idag – och Obama kommer ha hjälpt till i den riktningen.

Svd Svd Svd DN Sydsvenskan Sydsvenskan

John Bolton om Obamas tal i FN: det mest anti-israeliska någonsin

Till vänsterns, nazisterna och muslimernas stora glädje gör Obama precis det som förväntades av honom; han böjer sig för historieförfalskningen som araberna länge jobbat på – myten om ett ”palestinskt folk”, myten om ett land som heter ”Palestina”, myten om den israeliska ”ockupationen”. Man bortser helt från det faktum att den ”palestinska” staten bildades 1922. Den heter Jordanien. Man bortser helt från att Jordanien (då Transjordanien) ockuperade den så kallade ”Västbanken” 1948-1949 och höll de områdena i 19 år. Detsamma gäller när Gaza ockuperades av Egypten 1948-1949. Inga försök gjorde till att bilda ”Palestina”. Faktum är att det fanns vid den tiden inga araber som kallades sig för ”palestinier”. Detta hittades på på 50-60-talet och har sedemera kommit att bli ett ”folk”.

Obamas tal i FN, som kritiseras av den rakryggade Bolton, är ett tecken på Obamas okunskap, eller att Obama helt enkelt väljer att strunta i historisk fakta.

DN Svd SDS