Reepalus temporära medborgarförslag duger inte; skärp reglerna för invandring och se över vem som kommer hit istället

Att Ilmar Reepalu föreslår ”temporära medborgarskap” låter bättre än vad det egentligen är.

Som vi alla vet är en stor del av brottsligheten i Sverige begångna av invandrare. Ilmar Reepalu, högsta chefen i Malmö, är såklart fullt medveten om detta och föreslog nyligen att man ska ge ut temporära medborgarskap, som då kan tas tillbaka om de inte sköter sig, som ett steg för att stävja invandrarbrottsligheten. Reepalu beskrev att invandrarna sköter sig fram tills dess att de fått svensk medborgarskap, därefter sätter de igång på allvar med sin brottsliga bana.

Men detta temporära medborgarskap, som enligt Reepalu skulle ges ut snabbare, ändrar inte speciellt mycket i sak. Om nu den soon-to-be kriminella invandraren bara väntar på att få sitt medborgarskap kan han lika gärna vänta ut det temporära medborgarskapet och sedan sätta igång. Ungefär på samma sätt som idag. Det enda som ges är att han får någon form av medborgarskap tidigare, vilket inte är önskvärt.

Nej, istället bör man på allvar fundera över om och i så fall under vilka omständigheter man ska ge ut medborgarskap. Jag ser hellre att man endast ger ut medborgarskap till de som varit i landet i 10-15 år innan medborgarskap ens övervägs, samt funderar allvarligt på vilken typ av invandring vi accepterar till Sverige. Vissa invandrargrupper och kulturer är mer benägna att begå brott än andra. Det mest rimliga är att vi börjar i den änden…

SvD SvD SvD DN DN

Debatt och filmvisning med Ilmar Reepalu, SWC m fl: Reepalu skyller ifrån sig

Ilmar Reepalu var och besökte Victoria-biografen i Malmö ett par dagar innan det privata mötet med Ilmar Reepalu. Det var en privat bjudning där ca 90 personer deltog och såg Sverigepremiären av ”Genocide” (30 år efter att den vann Oscar). Efter filmvisningen blev det lite diskussion om situationen. Även om de flesta i salen var fullt införstådda med att det är muslimer och folk från MENA-länderna som står för dagens antisemitism var det få eller ingen som hade ryggrad nog att säga det rakt ut.

Nästan alla därinne – Reepalu mest av alla – öste ur floskler om att ”ingen ska hata någon” och ”alla ska kunna leva i fred och säkerhet”. Uttalanden som ingen kan säga något emot – visst – men knappast konstruktivt. För att lösa ett problem måste man först lyckas identifiera problemet och våga säga det högt. Det gjorde ingen, och efter ett antal minuter med flummande och floskler tog jag ordet och sa det ingen vågade säga – det är i princip helt uteslutande den muslimska gruppen som står för antisemitismen i Malmö idag.

Ingen vågade följa upp på min kommentar. När det var dags för Davis Cup-incidenten slog Ilmar Reepalu ifrån sig och sa att det var polisens beslut att spela inför tomma läktare – inte hans eller Fritidsnämnden. Enligt Reepalu kunde inte polisen garantera säkerheten. När jag då surfade fram ett flertal artiklar på min iPhone citerade jag då kommenderingschefen för Davis Cup-matchen, Håkan Jarborg Eriksson:

– Ur polisens synvinkel är det ingen stor fråga, publik eller inte publik. Om den spelas med publik kommer vi däremot att föreslå ett antal villkor om biljettsläpp och annat, säger Jarborg Eriksson.
TT: Skulle polisen klara säkerheten i en fullsatt Baltiska hallen?

-Ja, det hade vi och det är det vi har planerat för hela tiden. Vi har begärt förstärkning från olika delar av landet.

Reepalu slog ifrån sig. Det var polischefen (Ulf Sempert?) som hade sagt att de inte kunde garantera säkerheten. Kommenderingschefen som hade operativt ansvar höll alltså inte med i detta men det bekymrade inte Reepalu eller hans assistent som hela tiden bara refereade till detta samtal med polischefen.

Är det då inte komiskt att Reepalu också sagt följande?:

Min personliga åsikt är att man inte ska spela någon match överhuvudtaget mot Israel i det här läget

[…]

Ja, min personliga uppfattning är att man inte ska spela någon match överhuvudtaget mot Israel i den här situationen.

Nejdå. Ilmar Reepalu försäkrade mig om att han varken kan eller vill styra polisens agerande. Visst är det sant att politiker, på pappret, inte har sådant inflytande. Men verkligheten är en annan. Det är inte många som tror på Reepalus bortförklaringar, och det är väl tur det…

SDS SDS DN SvD

 

 

 

Ilmar Reepalu och Malmö – kritik från SWC och Tossavainen

Jihad i Malmö har uppmärksammat Mikael Tossavainen rapport kring den växande antisemitismen i Malmö och Ilmar Reepalus roll i det hela.

Forskaren Mikael Tossavainen vid det ansedda Stephen Roth Institute for the Study of Contemporary Antisemitism har analyserat hela härvan kring den växande antisemitismen i Malmö och Ilmar Reepalus huvudlösa uttalanden.

Per Gudmunson recensserar rapporten på SvD:

Tossavainen identifierar tre av Reepalus tankefigurer – att jämställa sionism med antisemitism, att göra judar kollektivt ansvariga för Israels handlingar, samt att antyda att en israelisk lobby styr medierna – som klart förankrade i en antisemitisk tradition. Vidare menar Tossavainen att denna tradition förvaltas av en vänster som i sitt motstånd mot Israels politik inte förmår göra upp med det unkna tankegodset. Ju längre ut till vänster, desto värre är det, men liknande argumentation smyger sig inte sällan in i den bredare vänstern.

Detta betyder dock inte att Reepalu är antisemit, ett uttryck man ska vara försiktig med för att inte urholka dess betydelse.

”Det är inte avsikten här att påstå att Ilmar Reepalu anser att judar är illojala mot Sverige eller att det finns en judisk konspiration med syfte att ta över världen. Hans uttalanden kan dock tydligt länkas till dessa tankefigurer, eftersom de är en del av samma underströmmar av tro och myt som omger judar. Med andra ord, Ilmar Reepalu är måhända inte antisemit, men han använde sig helt klart av antisemitiskt språk”, skriver Tossavainen.

Samtidigt sågar Simon Wiesenthal Centret Ilmar Reepalus roll i problematiken:

Efter måndagens försoningsmöte går Wiesenthalcentret till ny attack mot kommunalrådet Ilmar Reepalu (S) och hävdar att ett nytt uttalande ”andas konspirationsteorier mot judar på 1930-talet”.

Samuels skriver att han är besviken över att Reepalu skjuter över ansvaret för judarnas situation i Malmö på ”Stockholm, polisen etc”. Han anklagar också Malmös starke man för att ljuga om vem som beslutade att Daviscupmatchen mellan Israel och Sverige skulle spelas inför tomma läktare.

Läs även mina kommentarer om den filmvisning och efterföljande debatt som ägde rum ett par dagar innan SWC träffade Ilmar Reepalu privat.

 

Sahlin förnekar att muslimer ligger bakom hatbrotten mot judar

Sahlin blir ”upprörd” i SVTs Agenda när Hägglund, mycket försiktigt, insinuerar att det är muslimer som står för antisemitismen vilket visar med all tydlighet att inte bara Reepalu utan också Sahlin mörkar det faktum att hatbrotten mot judar begås i huvudsak av muslimer.

Jag vet att de som blivit utsatta i Malmö i princip aldrig blir utsatt av svenska nynazister – det är alltid muslimer och det är ett välkänt faktum bland den judiska gruppen i Sverige. Problemet är att de judiska församlingarna är oerhört politiskt korrekta och fega vilket gör att de sällan eller aldrig vågar säga det öppet och rakt ut.

Efter de muslimska attackerna på Stortorget förra året och Davis Cup-kravallerna har dock allt fler judar börjat inse att det hjälper inte att vara tyst och det hjälper inte att rösta på något av riksdagspartierna – de kommer bara förvärra saken.

Istället kan man se efter vad olika sverigedemokrater säger och gör. Här t.ex. är ett pressmeddelande från Jimmie Åkesson:

– Jag vill tacka Göran Hägglund för att han, om än i förtäckta ordalag, hade modet att beröra ett känsligt men mycket viktigt ämne. Det faktum att Mona Sahlin totalt förnekar att antisemitismen skulle vara mer utbredd bland muslimer än bland några andra grupper visar bara att hon inte har lyssnat på vad den judiska församlingen i Malmö har att säga. Det visar också att hon är dåligt påläst i ämnet och att hon inte tagit del av några av de rapporter som skrivits i ämnet av bland andra Svenska kommittén mot antisemitism, BRÅ och Forum för levande historia.  Sahlin kan heller inte ha lyssnat på sin partikamrat Nalin Pekgul som i tidningen Judisk krönika redan år 2004 redogjorde för egna upplevelser av antisemitism bland svenska muslimer. En antisemitism som Pekgul menade hade sin upprinnelse i det hatbudskap som predikas i många svenska moskéer.

– Bevisen för att den nya antisemitismen såväl som den växande svenskfientligheten är intimt kopplade till den muslimska invandringen är överväldigande. När Mona Sahlin försöker blunda för detta i syfte att försöka rädda vad som räddas kan av den redan skamfilade bilden av det harmoniska och konfliktfria mångkulturella samhället, så bidrar hon till att förvärra situationen. Inget problem kan lösas om man inte först erkänner dess existens och analyserar dess bakgrund, säger Jimmie Åkesson.

Om Reepalu på Newsmill

Inlägg på Newsmill om Ilmar Reepalu och hans Malmö: Reepalu ljuger – Skånskan har inte varit ”oärlig”

Ilmar Reepalus intervju är inte feltolkad av Skånska Dagbladet. Även om media ofta är skyldiga till oärlig rapportering kan jag inte se att Skånska Dagbladet gjort några förvanskningar av intervjun med Ilmar Reepalu. Här är mina kommentarer på den intervju som nu finns tillgänglig på Skånska Dagbladets websida.

Det första jag tycker mig detektera är att Reepalu nog är fullt medveten om att det är araber och muslimer som står för attackerna mot judarna idag, därför är han mycket noggrann med att prata om grupperna ”längst ute på högerkanten”, dvs nynazister. Han tar också upp att de ger sig på kyrkogårdar som ett slags alibi att hotet mot judarna är bara en del i det generella hotet från nynazister. Jag kan nog säkert säga att det är få personer som faktiskt tror att det är nynazister som är problemet idag och jag är övertygad om att Reepalu vet om detta.

[…]

SDS SDS SDS SDS DN SvD

Reepalu: ”Olyckligt att de använde israeliska flaggor”

I dagens Sydsvenskan (PDF) fortsätter följetången om Ilmar Reepalus anti-israeliska engagemang. Han försöker slingra sig lite mer denna gången, men tonen är densamma.

När han kommenterar den pro-israeliska fredsmanifestationen som ägde rum för 1 år sedan säger han att

Det var olyckligt att de använde israeliska flaggor.

Det finns en nation vars flagga man tydligen inte får ha i Malmö – Israels. Det är OK med Hamas- och Hizbollahflaggor. Det är ok med ”palestiniernas” flagga. Men inte judarnas.

SDS

Reepalu bekänner färg – vad säger Judiska Församlingen?

I Skånska Dagbladet idag intervjuas Ilmar Reepalu, kommunalråd i Malmö, angående artiklarna om det allt mer trycka läget för Malmös judar. I artikeln Judehatet får dem att lämna Malmö beskrivs hur många flyttar från Malmö pga av det allt mer påtagliga trakasserandet. I intervjun med Reepalu drar han till med riktigt obehagliga uttalanden och kommentarer som visar på en total avskärmning inför verkligheten. Men så är det ju valår också…

Här är två frågor och medföljande svar från Reepalu. Jag rödmarkerar det jag tycker är värt att notera:

På de judiska gudstjänsterna har man egen säkerhetsstyrka och ibland polisbevakning. Visar inte det att gruppen är speciellt utsatt?
– Malmö och Skåne har tyvärr haft bekymmer med grupper längst ute på högerkanten. Jag har själv fått hakkors målade på min bostad.

Judiska församlingen menar att det handlar om extremvänster och hårdföra muslimska grupper.
Jag har uppfattat att högergrupperna varit de som plågat judiska församlingar under lång tid. Men jag känner inte till om extremvänstern driver de frågorna. Men självklart har konflikten i Gaza förra året spillt över på Malmö.

Han påstår sig inte veta det alla i Malmö vet, speciellt den judiska befolkningen: att hoten och våldet kommer från muslimska invandrare. De ”vita skinskallarna” är sedan länge borta och är knappast ett hot idag. Hotet kommer från islam.

Det är inte bara det direkt anti-judiska våldet som ökat i Malmö, det har blivit en generell försämring av hur staden upplevs av sina invånare. I Sydsvenskan redan 2001 skriver de att

Invandringens inverkan på Malmö är ett lika starkt skäl som olika boendefaktorer till att allt fler Malmöbor flyttar till kranskommunerna. Kriminaliteten är det vanligaste skälet till att många lämnar Malmö.

och de meddelar också att

De personliga kommentarerna visar också att det allra vanligaste skälet till att folk flyttar från Malmö är att man vill bort från stadens våld och brottslighet.

Jag saxar från en tidigare bloggpost som beskriver situationen i Malmö:

Man konstaterar också att det folk menade med en ”trygg miljö” var ”lika med en miljö utan invandrare och brott.”

Insikt – lägesrapport om befolkningsutvecklingen i Malmö, november 2007:2 som givits ut av stadskontoret i Malmö, kan man läsa att ”Befolkningsökningen förklaras i huvudsak av en kraftig inflyttning främst från utlandet” och ”Svenska barn lämnar Malmö och utländska flyttar hit”. Skånska Dagbladet skriver för ett år sedan att Malmö ”tappat närmare 4 500 invånare med svenska rötter samtidigt som staden har fått 19 800 fler invånare med utländsk bakgrund” (2008-03-28).

Men det slutar givetvis inte där. Reepalu går nu den muslimska viljan helt till mötes, allt eftersom valet den 19 september närmar sig, med följande uttalande:

Har du övervägt att offentligt säga att Malmö inte accepterar antisemitism. Eller är det kontroversiellt?
Vi accepterar varken sionism eller antisemitism. Det är ytterligheter som sätter sig över andra grupper och anser att de är mindre värda.

1975 röstade FN för en resolution som likställde sionism med rasism på precis samma sätt som Reepalu nu gör. Resolutionen i FN gick igenom eftersom generalförsamlingen domineras av diktaturer, men man lyckades upphäva den 1991 efter Sovjetunionen föll.

Att sionismen är rasistisk är ett bisarrt påstående. Sionismen handlar om judarnas rätt till sitt eget land, en rättighet som Reepalu försvarar när det gäller olika arabers intressen men som tydligen inte är giltigt när det gäller judar. Hur rasistiskt är det när Israel åker över till Haiti och alla andra katastrofområden, ger blod och räddar liv?

I de så kallade ”palestinska områdena” får inga judar bo – det menar det ”internationella samfundet” och de flesta politiker i Sverige. Men att det bor över 1 miljon araber i Israel är det ingen som reflekterar över. Araberna i Israel har rösträtt, kan bilda partier (det sitter två arabiska anti-israeliska partier i Knesset) och åtnjuter rättigheter de bara kan drömma om i arabvärlden. Judar, däremot, har rensats ut från sina arabiska grannar. Vad är det Reepalu yrar om?

Eller när Israel utför avancerade hjärtoperationer på flyktingar från Sudan? Eller när araberna i Gaza-remsan får lastbil efter lastbil med förnödenheter trots pågående raket- och granatbeskjutning? Eller när Israel åker och hämtar utsatta etiopier? Eller när araber från de omtvistade områdena får avancerad läkarhjälp i Israel (araberna satsade ju på vapen och våld än medicin och utveckling)? Listan kan göras lång.

Jag menar att utvecklingen vi ser i Malmö; våldet på gator och torg, ”no go”-områden, våldtäkter, kriminella gäng, polisens kapitulation inför aggressiva araber, politikers kapitulation inför islams krav, flykten av svenskar från staden och en allt mer anpassad retorik från de ledande politikerna för att tillfredsställa islam är alla tydliga tecken på en sak: islamisering

DN DN SvD SDS

Malmö – helst ”Judenrein” om sossarna får bestämma

Läste ett bra inlägg från Ingerö, som jag återger i sin helhet här. Erixon har också ett bra bra ord om samma ämne, Socialdemokratin har blivit judefientlig.

Judenrein 2
I jakt på ett prejudikat för miljöpartiets krav på judefria idrottsturneringar kikade jag igenom en lista över vilka länder Sveriges fotbollslag har spelat mot på senare tid.

Den 6 februari 2008 mötte vi Turkiet i en träningsmatch, såvitt bekant utan att framföra några synpunkter på kurdernas situation. Några protester från miljöpartiet har jag inte hittat:

  1. I EM 18 juni mötte vi Ryssland, utan att ämnet Tjetjenien avhandlades på läktare eller i försnack. Inte ett ljud från miljöpartiet
  2. Den 14 januari 2007 spelade vi vänskapsmatch mot Venezuela, utan att många ord blev sagda om de statsövergrepp som identifierats av vårt eget utrikesdepartement
  3. Den 18 januari 2006 spelade vi mot Saudiarabien, och då uppstod faktiskt en diskussion om det faktum att kvinnor inte tillåts sitta med på läktarna. Det feministiska miljöpartiet hörde dock inte till dem som talade med högst röst just den gången

Detta är alltså bara tre exempel, därtill enbart från fotbollens värld, som alla är hämtade från de senaste åren. Vi har dessförinnan spelat mot åtskilliga diktaturer och ockupanter, vilket jag personligen inte ser som något problem. Jag hörde visserligen till dem som ansåg att Kina inte borde ha fått OS och jag tyckte även att demokratiskt valda politiker borde undvika invigningen, som ju var just statens föreställning. Men därifrån till att hindra kinesiska idrottspersoner att delta i internationella tävlingar är steget långt.

Icke desto mindre är det just vad miljöpartiet nu gör, även om det inte handlar om någon vana från deras sida utan tvärtom ett undantag för just Israel.

Den enda rimliga anledningen är att Sverige rymmer en stor väljargrupp som härstammar från mellanöstern, där fientligheten mot inte bara staten Israel utan mot judar som grupp är utbredd. Miljöpartiet gör alltså just det som moderaterna och folkpartiet har anklagats för att göra – flirta med stämningar som, ska vi säga, inte är representerade på ledarsidorna…

 

SDS SDS SDS SDS SDS DN DN