DEBATT: Historielösa påståenden om Hamas [Dispatch International]

SvD publicerade en debattartikel i SvD den 4 augusti där Björn Brenner diskuterar Hamas, och ger uttryck för en del historielösa påståenden. SvD ville inte ta in min replik, men Dispatch International tog in texten, och kan läsas nedan.

 

I en debattartikel i Svenska Dagbladets Brännpunkt 4 augusti skriver doktoranden vid Försvarshögskolan Björn Brenner att Hamas inte kan jämföras med andra islamistiska grupper. Han har helt fel, skriver Ted Ekeroth i en replik som SvD inte vill publicera.

Björn Brenner skriver på SvD Brännpunkt 4 augusti att Hamas inte kan jämföras med andra islamistiska grupper som till exempel ISIS, och påstår att “Hamas övergripande och enda mål är att skapa en palestinsk stat motsvarande det historiska Palestina”. Han fortsätter med att översläta det faktum att Hamas stadgar uttryckligen beskriver att deras mål är att utplåna Israel – redan i första stycket klargör man att Israel kommer “existera tills dessa att islam utplånar det”. I artikel 6 fastslår man att islams flagga ska höjas “i varenda tum av Palestina”, och artikel 8 fastslår att “Jihad är vägen och döden för Allah är dess [Hamas] högsta önskan”. I artikel 7 fastslår man att målet är att döda judarna. Det finns mer att hämta från deras stadgar som med all tydlighet klargör deras mål.

 

Brenner fortsätter sedan med historielösa påståenden då han skriver att flera Hamasledare “uttalat sig positivt kring möjligheterna att skapa en begränsad palestinsk stat inom det territorium som var palestinskt före 1967 års krig”. Vilket territorium var “palestinskt” före 1967? Det verkar som som Brenner helt saknar historisk kunskap: det har aldrig någonsin existerat en “palestinsk stat” eller ett territorium som tillhört “palestinier”. Före Sexdagarskriget 1967 ockuperades Judéen/Samaria, det som i dag kallas Västbanken, av Jordanien. Jordanien ockuperade dessa områden illegalt i ett aggressionskrig mot Israel 1948-1949. Inte heller före 1948 existerade någon statsbildning i området, utan det kontrollerades sedan Första världskriget av britterna. Man kan tycka att detta är något som en doktorand vid Försvarshögskolan borde känna till.

 

Ytterligare missuppfattningar i hans text berör Hamas inställning till fredliga lösningar på konflikten. I första stycket i artikel 13 fastslår man att “fredliga lösningar och internationella konferenser står i motsats till principerna” som Hamas står för, och att sådana initiativ är “slöseri med tid”. Deras ledare säger ofta att målet är Israels totala utplåning; Ismail Haniyeh klargjorde (14 dec 2011) att alla eventuella fredsavtal är endast tillfälliga, och att Israel ska utplånas “stegvis”, likt Fasplanen som antogs av PLO på 1960-talet – i hans TV-tal framgår det tydligt att detta inte är något som kan kompromissas om. 13 februari 2012 upprepades detta i tidningen Al-Hayat Al-Jadida. Den 16 februari 2014 lät Haniyeh återigen meddela att man inte tänker ge upp “en handsbredd” av land (Al-Ayyam). Exemplen är otaliga.

Brenner påstår också att Hamas mål enbart har att göra med en palestinsk stat, trots att man i artikel 2 fastslår att man är en del av Muslimska Brödraskapet och att det är en “universiell organisation” som karaktäriseras av “spridandet av islam” och “omvändande till islam”. I artikel 5 klargör man att den geografiska omfattningen är “överallt på jorden” där det finns muslimer. Det är klart att Hamas fokuserar på Israel och har fullt upp med det, men deras ideologi och övertygelse är i enlighet med sin moderorganisation och andra islamister, som hämtar sin ideologiska bas i det som förenar dem – islam.

 

Konflikten mellan Israel och “palestinierna” har aldrig handlat om land, speciellt inte de landområden som Västvärlden tror det handlar om – den så kallade “Västbanken” och Gaza. Det bör noteras att terrororganisationen PLO bildades år 1964, tre år innan Israel i ett försvarskrig tog tillbaka “Västbanken” från Jordanien och Gaza från Egypten. PLO bildades med det uttalade målet att “befria Palestina”, och i artikel 2 i deras stadgar fastslås det att det rör sig om hela det ursprungliga brittiska mandatet, vilket alltså inkluderar Jordanien och hela nuvarande Israel.

Gång efter gång har araberna förkastat tillfällen att bilda ytterligare en arabisk stat; i stället har den antisemitiska indoktrineringen fortsatt med syfte att för evigt hålla igång konflikten. Kärnan i problematiken är inte landområden – det är islams hat mot de otrogna, och judarna hatas mest av alla.

Svensk journalistik om Israel är propagandistik; tystnad råder tills Israel börjar försvara sig

Som jag nyligen skrev här på bloggen är svensk media väldigt konsekventa. Ja, i alla fall när det gäller att propagera mot sådant de ogillar. Tro inte att svenska journalister är opartiska eller att de rapportera opartiskt. Exempel på detta har vi sett efter terrorattacken i Norge, behandlingen av Sverigedemokraterna och inte minst hatpropagandan mot Israel.

Jag läste nyss Arash Gilan som berättar om hur Israelpropagandan i svensk media påminner om propagandan i Irans moskéer och skolor. En föga smickrande kommentar till svensk media. Icke desto mindre är det sant. Svenska journalister har för längesedan upphört att rapportera och istället börjat propagera.

Bloggen Fredsprocessen har en bra kommentar på detta och skillnaden i rapportering från andra europeiska länder. Även om det kanske inte är bra där, är det mycket värre här:

Var i världen kunde hundra raketer och granater avfyras mot civila i städer och byar med dödsfall, allvarligt skadade och förstörda byggnader som en följd utan att detta skulle bli en förstasidesnyhet. Skulle något sådant ske i London, Paris eller New York eller någon annanstans hade det blivit en förstasidesnyhet i tidningar och på nyhetssidor världen över.

Faktum är att det som beskrivs ovan skett under helgen på ett ställe i världen. Det stället heter Israel. […]

Vi ska kolla hur detta rapporterats i svenska tidningar på nätet och därefter jämföra med tidningar ute i Europa. […]

Kvaliteten på de europeiska tidningarnas nyheter på nätet varierar också, men på basen av ovanstående exempel kan det konstateras att det till skillnad mot Sverige i varje land, Storbritannien, Tyskland och Frankrike, nämnts att 100 raketer har skjutits. Siffrorna 70 och 75 anges också för det antal som kom under helgen (de övriga kom under torsdagen och fredagen).

Detta betyder alltså att om man bara har följt med svenska tidningar på nätet har man inte blivit informerad om att sammanlagt över 100 raketer skjutits.

I de svenska tidningarna på nätet har dessutom alla omnämnanden om raketerna gjorts i artiklar som har rubriker som inte ger en minsta antydan om att artikeln handlar om raketer. I svenska tidningar har inga artiklar publicerats som skulle utgå från raketerna och således ha en rubrik som genast berättar att raketer skjutits från Gazaremsan.

I svenska tidningar ges heller ingen information som gör det möjligt att placera händelserna i ett större sammanhang.

Svensk media är ett skämt. Även om man tittar på artiklar som kanske inte är ”politiskt känsliga” anser jag att artiklarna är grovt undermåliga; dålig efterforskning, man får inget sammanhang och vitala delar utelämnas (artiklen som länkas: vad handlar saken om? Varför är föräldrarna upprörda? Nämns inte med ett enda ord).

Inte heller hör man fördömanden från FN, svenska politiker eller regeringen, något som hade kommit omedelbart ifall Israel försvarats sig ordentligt mot attackerna (vilket de har rätt att göra). Arabisterna i detta land är snabba att skrika ut sitt Israel hat, men när Israel blir bombat av Hamas och andra islamister, hör man inte ett ljud.

DN DN DN DN SvD SvD

Medias ordval

 

SvD

SvD

SvD har ett inslag i webb-tv och texten som står vid sidan om låter meddela att terrororganisationen Hamas bryter sin ”informella vapenvila” med Israel och låter läsaren förstå att det är efter att Israel dödat tre araber då israeliska styrkor sökte efter mördarna som precis anfallit Israel.

Precis som vanligt struntar man blankt i att den påstådda ”vapenvila” definitivt var över dagen innan då runt 6 människor dödades i flera olika terrorattacker mot Israel. Terroristerna kom från Hamas-kontrollerade Gaza och Egypten. Efter massmorden har Hamas skjutit mängder med Grad-raketer mot Israel, där flera personer skadats.

Trots detta väljer den allmänt propagandistiska journalistkåren att vinkla vad som skett och få det att låta som om det är Israels som oprovocerat attackerar.

Vidare, i Sydsvenskan idag kan man läsa följande:

I dag säger palestinska säkerhetskällor till nyhetsbyrån AFP att israeliska styrkor har gripit runt 120 Hamasmedlemmar på Västbanken, bara timmar efter det att organisationens militanta gren fyrat av raketer mot israeliska mål från Gazaremsan.

Observera att de avfyrar inte raketer mot israeliska städer, utan måt israeliska mål.

Utvecklingen i Egypten går precis den väg jag misstänkte redan i januari; allt mer fientligt mot Väst, allt mer islamistiskt och därmed mer våld och hot mot icke-muslimerna i landet. Muslimska Brödrarskapet kommer flytta fram sina positioner och troligen kommer vi få se Egypten bli ett nytt Iran.

David Wood om Breivik och när han blev radikaliserad [video]

Om Breivik, hans motiv och när han blev radikaliserad enligt Breiviks egna ord. Videobloggaren nedan citerar Breivik som säger att han blev radikaliserad i slutet av 1990-talet, ett par år innan han började planera sitt terrordåd och flera år innan varesig Robert Spencer eller Fjordman började skriva.

Breivik säger att han redan funderade på en terrorattack 1999 och år 2000 hade han ”gett upp” på en ”fredlig lösning”. Spencer började blogga 2003, Fjordman runt 2005.

Kul levererat och mitt i prick.

För de som gillar att medvetet misstolka och missförstå: bloggaren citerar Breivik genom hans eget manifest, där Breivik själv förklarar ganska tydligt när och varför han blev radikaliserad.

SvD SvD SvD SvD DN DN

Islamister nämns bara ibland

SvD/TT har en intressant tendens – det är bara ibland de nämner att islamister är inblandade i olika fall.

Nu har Svd en text med titeln ”Gaddafi allierar sig med islamister” där man kommenterar Ghadaffis son som säger att Libyen kommer bli ett nytt Iran. Men jag tror inte att SvD/TT någonsin kallat rebellerna för islamister, trots att det finns ganska klara bevis för att det är så. Daily Telegraph skrev 25 mars att

Abdel-Hakim al-Hasidi, the Libyan rebel leader, has said jihadists who fought against allied troops in Iraq are on the front lines of the battle against Muammar Gaddafi’s regime. […]

Mr al-Hasidi insisted his fighters ”are patriots and good Muslims, not terrorists,” but added that the ”members of al-Qaeda are also good Muslims and are fighting against the invader”. […]

Earlier this month, al-Qaeda issued a call for supporters to back the Libyan rebellion, which it said would lead to the imposition of ”the stage of Islam” in the country.

Att Ghadaffi är en galning är det nog få som inte håller med om, men jag skulle efterlysa lite mer granskning av rebellerna som jag tror inte kommer göra något gott för varken Libyen eller Väst.

DN

”Blame game” gone wrong

Breiviks vidriga massmord i Norge har självfallet varit livligt debatterat i hela världen. Vissa intressanta debatter, andra mindre intressanta och de allra flesta i princip urbota korkade. Först ett par intressanta texter:

Robert Spencer skriver om hur Breivik lyckats besudla hela den fredliga anti-jihadrörelsen:

Charles Manson thought he heard instructions to kill in the Beatles song ”Helter Skelter,” and committed mass murder. There were no instructions to kill in the song. In the video above, Bono says, ”This song Charles Manson stole from the Beatles. We’re stealing it back.”

The Breivik murders are being used to discredit all resistance to the global jihad and Islamic supremacism. But we’re stealing it back.

Som andra debattörer också nämt kan man fråga sig ifall inte vänstern ska hållas ansvariga för massmördarens handlingar. Han var ju emot ”kapitalism” också, vilket ju rimmar bra med Ohlys åsikter – men ingen skulle säga att Ohly är ansvarig.

Johan Lundberg skriver om hur de så kallade ”experterna” i Sverige inte vet vad de pratar om:

Den ideologiska kärnan i hans 1500 sidiga idéverk är till exempel kopierad av UNA-bombaren Ted Kaczynskis manifest (1995). Detta ligger i sin tur nära den så kallade anarko-primitivismen, vars kritiska udd riktas mot liberalism och kapitalism.

David Horowitz skriver om attacken mot Robert Spencer för att terrorbombaren i Oslo citerat honom:

Joseph McCarthy could not have done it better. The Times next will blame Noam Chomsky for the crimes of Osama bin Laden and Al Gore for the crimes of the Unabomber since the ideas of both were cited by the lunatics. Chomsky is not only cited by the Islamic terrorists, he openly supports them — yet the Times would be the first to express shock and outrage at mere suggestion of Chomsky’s complicity in the crimes of al-Qaeda, Hizbollah and Hamas.

Det bör påpekas att Breivik påbörjade sina mordplaner för 9 år sedan, innan Robert Spencer (Jihad Watch) hade börjat skriva, innan den norska bloggaren Fjordman börjat blogga och innan det fanns någon anti-jihadrörelse alls. Hans galna planer berodde inte på någon inom anti-jihadrörelsen.

Därefter har vi Daniel Poohl som skriver en något förvånande slutsats:

Han kan ha agerat ensam, det vet vi ­inte allt om. Men han hade en gemenskap, en idévärld där hans tankar fick näring.

Poohl brukar ju i andra fall aldrig insuinera att det kan finnas en ”gemenskap” som gav ”näring” till en persons handlingar – det hade ju varit ”rasistiskt” och generaliserande. Nu låter det lite annorlunda.

Poohl har principiellt rätt att en gemenskap/idévärld kan ge näring till ett agerande (nazism är ett sådant exempel) men då gäller det att analysera den idévärlden ordentligt. Anti-jihadrörelsen, till skillnad från islam, uppmanar dock inte till våld, massmord eller liknande. Precis som Robert Spencer och många andra påpekat är anti-jihadrörelsen rena anti-tesen till våld, det är en rörelse som förespråkar humanism, sekulär demokrati och frihet.

Poohls analys är felaktig i sak just för att han aldrig bekymrade sig om att se efter vad ”gemenskapen”, anti-jihadrörelsen, faktiskt står för.

Läs även Uriasposten där de går igenom Breiviks manifest och konstaterar att han medvetet döljer sina verkliga åsikter och planer när han kommunicerar med anti-jihadister.

SvD SvD DN Expo

Rykte om Fjordman falskt / Rumour about Fjordman false

Realistens lögn

Realistens lögn

Det går runt ett rykte på Internet om att mördaren är samma person som den norske bloggaren Fjordman.

Jag vill bara i all korthet säga att det är falskt – det är en lögn som realisten.se (nazistsida) publicerat och som sedan snappats upp av Little Green Footballs. LGF refererar till att en ”norsk blogg” sagt detta, men menar alltså i själva verket en svensk nazistsite.

Jag vet hur Fjordman  ser ut och kan garantera att det inte är samma person.

===============================

There is a rumour on the Internet that the terrorist and massmurderer in Norway is the same person as the Norwegian blogger Fjordman.

I just wanted to say that this is false – it is a lie that realisten.se (nazistsida) published and that was later picked up by Little Green Footballs. LGF refers to a ”Norwegian blog” but is really talking about a Swedish Nazi site.

I know how Fjordman looks and can guarantee that this is not the same person.

Terrordådet i Oslo

Det verkar nu, snart 12 timmar efter att bombattentatet ägde rum i Oslo, som att en norsk man i 30-årsåldern utförde attacken. Ett par timmar efter bombningen rapporterades det om skjutningar på en ö i närheten av Oslo och senare bekräftades att en man utklädd till polis öppnat eld mot de socialdemokrater som årligen träffas för en konferens.

Min första gissning var att det var ett religiöst motiverat brott, och troligen då ett islamistiskt sådant. Bombningen var i alla avseenden samma tillvägagångssätt vi sett så många gånger förut; att man attackerar symboliska platser och institutioner för att döda och få uppmärksamhet.

Även om motivet för den nu misstänkte 32-åringen, som flertalet tidningar menar är Anders Behring Breivik, är oklart tyder allt på att det inte var religiöst motiverat. Istället spekuleras att Breivik är en högerextrem person och att det skulle vara anledningen till attacken men det finns vad jag sett hittills inga fler detaljer om hur han motiverat sig själv att genomföra detta till synes välplanerade terrordåd.

PK-folket på Twitter gottar sig för att det nu verkar vara en ”vit man” som gjort detta. Det blir lite komiskt när de titt som tätt blir upprörda när man tar upp mer relevanta saker, som politisk tillhörighet och när man spekulerar eller diskuterar motiven och frågar sig själv om de motiven bygger på religion, politik eller en blandning av båda. Tar man upp sådana välgrundande frågor blir man anklagad för att ”hata”, att vara ”rasistisk” och allehanda adjektiv duggar tätt.

Men när det sedan är något mer exotiskt i sammanhanget tvekar samma debattörer inte på att prata om hudfärg, etnicitet och liknande. Jag har inga problem att prata om den ideologiska bakgrunden till en handling, då det i många fall är väldig relevant att förstå varför en person agerade som den gjorde. Religion, bakgrund och ideologi kan förklara en handling och deras bakgrund kan visa om deras handling är del i något större. I fallet med Breivik vet vi inte säkert ännu. Det kan vara så att han är en ensam galning.

Skulle det visa sig att han och/eller några medbrottslingar är nazister och har en klar ideologisk drivkraft till detta kan man verkligen fråga sig hur de tror att deras idéer gynnas av denna typ av verksamhet – att döda sina egna medborgare på detta kallblodiga och vidriga sätt? Det verkar extremt långsökt och tyder mer på galenskap än någon kallt beräknad ”vinst”. Är han och ev medbrottslingar nazister kan man konstatera att nazismen  tack och lov är en marginaliserad och liten rörelse, utan inflytande och som under åren som gått efter kriget blivit synade i sömmarna. Folk är hyfsat väl införstådda med vad den ideologin står för.

Att gärningsmannen är farlig är uppenbart, men den eventuellt nazistiska ideologin är idag knappast ett hot mot vår demokrati och vårt sätt att leva. Det var det för ca 70 år sedan, men är det inte idag för att vi bekämpade den och har fortsatt att belysa och granska den och dess brott mot mänskligheten. Det är min bestämda uppfattning att en annan religiös ideologi är det farligaste hotet mot vår frihet idag, nämligen islam. Terrordåd som detta nu i Oslo hade alla inslag av muslimsk terror, och det var naturligt att misstänka att det var just ett muslimsk terrordåd. Det var naturligt, logiskt och troligt speciellt med tanke på de hot som uttalats mot Norge pga. Deras deltagande i Afghanistan och tidigare kontroverser vad gäller Muhammed-teckningarna. Islamisten Mullah Krekar har nyligen åtalats för sådana hot och jihadister på ett känt forum (Shmukh, lösenord krävs) gladdes över attackerna. I ett forumlägg tog också en islamistisk organisaton på sig ansvaret, för att senare dra tillbaka det.

PK-debattörerna är dock underliga. Först vill man absolut inte veta eller diskutera möjliga och troliga anledningar till attentatet. När det sedan visar sig att det är en norsk man är man snabbt på tåget för att berätta att det just är en norsk man som är skyldig och gläds åt detta. Hyckleri så det skriker om det.

Jag är intresserad av att se trenderna, förstå motiveringarna och avgöra hurvida det är en del i något större och något som på längre sikt är ett hot mot vårt sätt att leva. Eftersom islam är ett sådant hot är det också naturligt att vara extra vaksam på ifall detta är ännu ett jihadistiskt angrepp. I dagsläget verkar det inte vara det, och gärningsmannens motiv får vi helt enkelt vänta med.

Mina tankar går till offrens anhöriga och vänner.

Svd DN DN Sydsvenskan

Obama och den så kallade ”gränsen” från 1967

När man i dessa dagar hör t.ex. Obama först nämna att Israel ska ha sina gränser vid ”1967-års gränser” bör känna till ett par grundläggande fakta:

  1. Det finns ingen gräns från 1967. Det finns en vapenstilleståndslinje fråpn 1949 (Självständighetskriget) vilket inte är samma sak som en gräns.
  2. När vapenstillestånd blåstes (mellan 24 februari och 20 juli 1949) hade den arabiska sidan (bestående av Egypten, Jordanien, Syrien med stödtrupper från Libanon, Saudiarabien och Irak) då ockuperat ett antal områden:
    Golanhöjderna var ockuperat av Syrien; Judéen/Samaria (aka ”Västbanken”) ockuperades av Jordanien/Transjordanien) och Gazaremsan ockuperades av Egypten. Detta var i strid med internationell rätt  (ett aggressionskrig) och deras ockupation var då alltså olaglig.
  3. 19 år senare, år 1967, hade ingen så kallat ”palestinsk stat” bildats. Istället var det fortfarande tidigare nämnda länder som ockuperade områdena och hade passat på att etnisk rensa dessa områden från judar. År 1967 inleddes ytterligare aggression mot Israel, denna gången var det Jordanien, Egypten och Syrien. I detta krig, som var ett självförsvarskrig för Israels del och ännu ett aggressionskrig från araberna, förlorade Jordanien, Egypten och Syrien kontrollen över de områden de olagligen ockuperade 19 år tidigare.
  4. Resolution 242 som kom efter 6-dagarskriget 1967 är en icke-bindande resolution under kapitel VI i Säkerhetsrådet där man talade om att en framtida fred är föremål för förhandlingar. Samtliga arabstater förkastade resolutionen omedelbart och sa tre nej; ingen fred med Israel, inget erkännande av Israel och inga förhandlingar med Israel.
    I vilket fall är 242 ingen lösning på någonting, utan den stipulerar att förhandlingar ska lösa tvister något som araberna varit ointresserade av.
Detta är en kort bakgrund som kan vara värt att nämna när man diskutera dessa frågor. Vad gäller gränserna för Israel, som måste vara säkra och erkända, finns det en mycket pedagogisk och informativ video om just detta. Ta en titt!