Massinvandring vs hjälpa i svältområden – humanism är att rädda liv

Dadaab

Sverige tar emot mängder med invandrare, de allra flesta av dem har inga riktiga skyddsbehov och de få som har det hade vi hjälp bäst på plats.

Vi läser just nu om svältkatastrofen i Somalia där vår och andras hjälp hade behövts. Istället slänger vi pengarna i sjön på så kallade ”ensamkommande flyktingbarn” och övrig massinvandring. Kostnaderna är enorma, skadorna för Sverige likaså. Men hade vi spenderat de pengarna på ett humant sätt, hade det sett ut ungefär såhär:

Ett så kallat ”ensamkommande flyktingbarn” kostar ca 2000 per dag.  Det är ca 730 000 kr per år. Enligt Migrationsverket togs 719 barn emot år 2010.

730 000 kr x 719 st = ca 525 miljoner kr per år. Det är en jävla massa pengar.Vad hade vi kunnat göra för dessa summor? Titta här och  tänk sedan på om vi verkligen hjälper människor med vår invandringpolitik. För 525 miljoner kan vi finansiera:

• 472 miljoner vattenreningstabletter som hade renat ungefär 2 miljarder liter vatten
• 352 miljoner barn hade kunnat vaccinerats mot mässling
• 104 miljoner personer hade kunnat behandlas mot hjärnhinneinflammation
• Ca 104 miljoner kvadrameter tältpresenning
• Ca 21 miljoner katastrof-kit till lika många personer för ett helt år
• 83 miljoner högenergikex för de som svälter/är undernärda
• 6 miljoner impregnerade myggnät med skydd mot malaria (som dödar mängder med barn i Afrika, ett barn var 30 sekund)
• Förse ca 5 miljoner familjer med vatten

Detta är bara ett nålstick av olika material och förnödenheter man hade kunnat ställa upp med. Hur kan någon människa med ens ett uns av humanism i sig påstå att ta hit de ofta vuxna och välnärda invandrare som påstår sig vara under 18 år och lägga enorma summer på dessa är att vara human? Ovanstående mycket enkla räkneexempel visar på hur många miljoner liv vi hade kunnat hjälpa och i många fall rädda.

Dabab, Kenya

Men fokus i Sverige och i Väst är inte på att rädda liv, eller hjälpa människor. Fokus ligger på att upprätthålla en ideologi, mångkulturalismen, till varje pris. Strunta i att prata om kostnader – bara se till att få dem över gränsen. Strunta i människoliv – så länge vi kan ta in fler människor till Sverige är de nöjda. De kan klappa sig själva på ryggen i sina små bubblor de lever i och känna sig bra över att hjälpa så många människor.

Under tiden svälter folk och dör i sjukdomar vi hade kunnat bota. Men det struntar den politiska eliten i. Mångkulturen före allt.

SvD DN