Islams behov av expansion

Det kan inte ha undgått många att den muslimska världen ligger på efterkälken, att de muslimska samhällena är underutvecklade, deras infrastruktur är usel, deras bidrag till forskning och vetenskap nära på obefintlig och deras produktion av varor och tjänster minimal. Det finns få undantag.

Hur kommer det sig att den arabiska världen, där en absolut majoritet är muslimer, på ca 300 miljoner människor står för en så liten del (om någon alls) av den forskning och produktion som finns på planeten? Tittar man sedan på muslimerna i stort, med sina ca 1500 miljoner, är det samma visa där.

Inte nog med att de är många, de har enorma tillgångar i form av gas och olja vilket hade kunnat bädda för stora investeringar i forskning, utveckling och produktion. Men det ser man inte röken av. Irland – inte ett stor land – har fått 32 Nobel-pris för vetenskaplig forskning. Det finns endast en handfull muslimer som fått detsamma, och dessa muslimer arbetade med icke-muslimer. Mig veterligen har ingen forskning bedrivits i ett muslimskt land som har gett något Nobel-pris.

Vem har hört talas om ett mobiltelefon-märke från ett muslimskt land? Bilar? Bussar? Datorer?

Förklaringen hittas i det som är gemensamt för alla muslimer: islam.

Islam föreskriver att Koranen är hela sanningen. Det finns inget utanför Koranen och det Muhammed sa (haditherna) som är värt någonting. Koranen är ”Guds ord”, varför ska man forska när alla svar finns där? Islams lärda studerar Koranen, inte naturlagarna. Att studera något annat vore att erkänna att Muhammed och ”Allah” inte vet allt, och det är ”big no-no”.

När islam expanderade, det började med Muhammed på 600-talet, ockuperades många olika folk. En del av dessa folk bedrev mycket forskning och utveckling vilket hamnade i islams händer när de kuvades av de invaderande muslimska arméerna. Folket där blev ”dhimmis”, vilket kort kan uttryckas som ”andra klassens medborgare”, underställda muslimerna och med få rättigheter.

De folk som plötsligt fann sig övertagna av muslimerna  hade tre val;
1) konvertera till islam
2) acceptera dhimmis-status (vilket innebar många plågor, se här)
3) dö

Dhimmis blev beskattade mycket hårt genom ”jizya”, en speciell skatt endast för dhimmis. När denna skatt skulle betalas tvingades de ofta göra det under förödmjukande former (den muslimske indrivare slog dem på bakhuvudet när de böjde sig fram är ett exempel) . Syftet är att dhimmis ska känna sig förtryckta och underlägsna, som det står skrivet i Koranen:

Fight those who believe not in Allah nor the Last Day, nor hold forbidden that which hath been forbidden by Allah and His Messenger, nor acknowledge the religion of Truth, (even if they are) of the People of the Book, until they pay the Jizyah with willing submission, and feel themselves subdued.

Dhimmis var också utsatta rent generellt, de fick inte inneha många jobb, de var tvungna att bära vissa kläder, fick inte rida på hästar. I norra Afrika tvingades judar bära en gul cirkel på armen (nej, nazisterna var inte först med det). Listan kan göras lång. Den muslimska befolkningen kunde hitta i princip vilka ursäkter som helst för att attackera dhimmis, vilket också skedde otaliga gånger. Det låg därför nära till hands för dhimmis att helt enkelt ”konvertera” till islam, vilket var gjort i en handvändning. Inga krångliga ritualer. Det räcker med att man säger ett par ord och byter namn så var det klart. Många valde denna väg för att slippa stå ut med ”dhimmitude”.

Problemet med att de flesta konverterade var att islam förlorade sin skattebas. Det var ju icke-muslimerna som stod för de högsta skatteinkomsterna, som stod för mycket av forskning och utveckling. Allt detta mattades av ju fler som konverterade. I vissa fall förbjöds konvertering då det ansågs för skadligt för det muslimska imperiet.

Det talas också mycket om de framsteg som kom med islam, hur mycket av vetenskapen introducerades från den arabisk/muslimska världen. Även det är knappast hur det gick till. Fjordman förklarar att det som tillskrivs som islams upptäckter är snarare andra folk som råkade leva i det muslimska imperiet, men som inte hade något med vare sig araber eller islam att göra:

I’m glad he specifies that by the term ”Arab science” he actually means anybody who happened to live under Arab-Islamic rule, not necessarily Arab Muslims. Nevertheless, I don’t approve of the term. Whatever was achieved in science during this time period was rarely done by Arab Muslims. ”Islamic science” was almost totally dependent upon translations, frequently made by non-Muslims, of the achievements of pre-Islamic cultures, Greeks, Egyptians, Indians, etc. Moreover, a striking number of Muslim thinkers were Persians, who owed more to their pre-Islamic heritage than they did to Islam.

Fjordman citerar och Toby B Huff, som skriver att det var européerna som gjorde naturvetenskapen till en officiell strävan:

We should also not underestimate the magnitude of the step taken when it was decided (in part, following ancient tradition) to make the study of philosophy and all aspects of the natural world an official and public enterprise. If this seems a mundane achievement, it is due to our Eurocentrism which forgets that the study of the natural sciences and philosophy was shunned in the Islamic colleges of the Middle East and that all such inquiries were undertaken in carefully guarded private settings.

Allt detta leder till att islam stagnerar om de inte erövrar produktiva civilisationer. Ser man på de senaste århundradena har islam förvisso fortsatt erövringarna, man arbetar sig till exempel neråt i Afrika (med folkmord osm följd) men det är inte fullt lika framstående civilisation som man en gång erövrade.

MYTEN OM ISLAMS guldålder måste bemötas och kritiseras, då det är en historieförfalskning ämnat att skönmåla en totalitär ideologi som inte medfört något gott för mänskligheten.

Kyrkans tidning DN HD SvD SDS SvD

Annonser