Boström: ”jag har ingen aning”

Efter att den grovt rasistiska artikeln som Aftonbladet publicerade nu nått världsmedia säger Donald Boström följande till Jerusalem Post:

”I was [present] during the interview that night, I was a witness. It concerns me to the extent that I want it to be investigated,” Bostrom told the station, ”but whether it’s true or not – I have no idea, I have no clue.”

Vad förvånande. Han vet inte om det är sant. Men redaktören för Kultur på Aftonbladet är mer säker:

”We had many discussions on whether to publish the article or not, and to the best of my knowledge, there are no facts there that are incorrect,” Linderborg said.

Detta följer ett mönster där det i allt större omfattning nu sprids dessa så kallade ”blood libels”, dvs myter om judisk blodtörst och slakt som funnits i årtusenden. HRWs rapport, som jag kommenterade här, här och här, är också en reinkarnation av samma företeelse. Svensk media köpte den lögnen rakt av trots att den var skriven av en israel-hatare. Mediasituationen för judarna/israelerna har varit dålig lång tid och har blivit värre och värre.

Som en notis kan man titta på Per Jönssons artikel i DN. Den första rubriken var ”Israel brännmärker Sveriges demokrati”, det ändrades sedan till ”Sverige beklagar Israel-kritisk artikel”. Israel-kritisk? Definierar DN och/eller Per Jönsson artikeln som ”israel-kritisk”? De fattar tydligen inte vad det är Aftonbladet håller på med. Det har inget med kritik att göra, det är en vandringssägen om judars ”blodtörstighet” men det fattar inte DN & CO. Eller vill i alla fall inte skriva det.

En annan artikel av Per Jönsson har titeln ”Sverige böjer sig för israeliskt myndighetspåhopp” vilket också är tydligt moraliserande och tyckande, men dessvärre är denna vridning mer en regel än ett undantag i tidningarna.

Rapporteringen av det som pågår i Israel utgår alltid från arabernas/muslimernas sida, deras påstående accepteras som fakta medan Israels utredningar presenteras med en nedlåtande ton och stor skepsis – även i redaktionell text. Hatbanden, där man uppmanade på massmord på judar, i Stockholmsmoskén år 2006 lämnades helt utan laglig påföljd med JK Lambertz goda minne. I en omgivning där den så kallade ”israelkritiken” aldrig handlat om legitim kritik är det lätt för typer som Boström, islamisten och judehataren Omar och då även den samlade vänstern att gå från illa till värre vad gäller judarna.

År 2000 fabricerades historien om ”Al Durah”, där araberna påstod att israelerna mördade en ung pojke helt utan anledningen. Svensk media, ja hela världens media till och med, köpte historien rakt av, presenterade det som fakta och brydde sig inte så mycket mer. Det var ju Israel, då måste det vara sant. Eller så bryr man sig bara inte så länge det är lite Israel-bashing som pågår.
Historien känner säkert de flesta till, men det är färre som faktiskt känner till de undersökningar som gjordes (av bland annat en tysk TV-kanal) som helt avfärdar påståenden om att israelerna dödade pojken. Det visade sig istället vara en helt fabricerad historia. Läs här, här och här.

Dessa nyförpackade ”blood libels” som vi sett sista dagarna, med Aftonbladets ”artikel” som det värsta jag sett hittils, kan vi nog förvänta oss att det bara blir värre. Islamisterna, vänstern och nazisterna (även om de sistnämna är det minsta problemet) kommer vrida upp trycket ytterligare då de vet att de har medias stöd med att sprida allehanda rasistiska lögner och svenska lagen skyddar inte judarna mot uppviglig till mord.

Fysiska angrepp brukar alltid föregås av en längre tids demonisering. I Frankrike har de redan tragiska exempel på mördade och torterade judar – utförda av muslimer. Frågan är väl hur lång tid det tar innan det sker här…

Svd DN DN SDS Newsmill

Annonser

One thought on “Boström: ”jag har ingen aning”

Kommentarer inaktiverade.