Åsikter är åsikter, Malm!

Tänkte att en text jag skrev för nästan exakt ett år sedan passar bra att återposta. Från sdblogg.

Andreas Malms, syndikalist, Hizbollahanhängare och våldsverkare, diskuterar i en artikel i DN, “Parti fobi”, den ökande insikten gällande islams frammarsch i Europa och den allt farligare situation som denna medför. Det intressanta med hans artikel är den totala avsaknaden av ens försök till att motbevisa den tes som drivs av de som ser det växande problemet med islams allt mer aggressiva ton i Väst.
Istället beskriver han den verklighet som vi menar att vi befinner oss i och “motargumenterar” det genom att utgå från att det är idiotier och galenskaper. För att exemplifiera detta citerar jag ett av Malms “motargument”:

Så håller det på. Åt detta skulle man kunna le. Man skulle kunna skratta och lägga det åt sidan, som ett kuriöst vykort från en hallucinerande dåre.

Inga motbevis, inga motargument – endast en förutsättning att det är fel och alla borde inse detta. Istället för att diskutera islams snabba spridning i Europa (vilket detta handlar om) väljer Malm, i vanlig ordning, att konstatera situationen och sedan på slutet påpeka hur dumma och rasistiska vi är och att vi måste bekämpas.

Malm anser tydligen att politiska åsikter kan kritiseras, han anser att politiska åsikter ska bekämpas (som t.ex. sverigedemokratiska åsikter) och att vissa åsikter är förkastliga och farliga. Så långt är vi med honom. Men vad är en politisk åsikt visavi en icke-politisk åsikt? Man kanske istället kan säga att åsikter kan kritiseras och bekämpas beroende på vad dessa åsikter är och vilken ståndpunkt man har. Bra. Det spelar alltså mindre roll varifrån en åsikt kommer så länge åsikten i sig är värd att kritisera. Alltså kan även åsikter som har sin härkomst i en religion kritiseras på samma sätt som Malm kritiserar sverigedemokratiska åsikter.

Islam är politik. Det är inte en hobbyreligion som man kan hänga av sig när man går till jobbet eller i offentliga sammanhang – det är ett livssätt och en politisk ideologi. Se på Muhammed – han spred islam med svärdet redan efter emigrationen till Medina, då han också formulerade sharialagar som inkluderade hudud-straff. Den religion han skapade innehöll således en politisk komponent, och utgjorde en samlande ideologi som kunde förena de arabiska stammarna och få dem att rikta sin energi mot yttre fiender, vilket blev perserna, de kristna och judarna. Verkligheten är den att islam har befunnit sig i permanent krig med resten av världen ända sedan Muhammeds livstid, dvs. ca 1400 år. Den första invasionen av Europa skedde redan ca år 630 och försöken har aldrig slutat. De muslimska arméerna stod ju inte långt ifrån Paris i slaget vid Poiters 732. Den sista stora jihad-kampen om Europa skedde 1683 och den skilde sig ingenting från Muhammeds egna jihad-krig. Som de flesta är medvetna om håller muslimerna Muhammed högt; han är “uswa hasana” (det främsta moraliska föredömet) och “al insan al kamil” (den perfekta människan). Han visade hur islam ska praktiseras. Praktiserandet gick ut på angreppskrig, erövringar, slaveri och förtryck under sharia.

Islams historiska och nutida våldsdåd finner direkt korrelation i doktriner som alltid lärts ut inom islam; jihad-doktrinen om att angripa och erövra områden och länder har lärts ut av samtliga lagskolor inom islam från början och fram till idag.

Frågan kommer då till ifall diverse så kallade islamistiska organisationer (Hamas, Al Qaida, Hizbollah, Fatah etc) är avvikelser inom islams historia? Är det islamisterna som är extremister, egentligen? Avrättandet av krigsfångar är ett exempel. Vi i Väst anser att krigsfångar inte kan avrättas hur som helst – de omfattas av vissa krigslagar som ger dem vissa rättigheter. Detta existerar inte inom islam, där kalifen alltid har haft rätten att avrätta krigsfångar om han ville. Inom sharia finns det flera jurister som legitimerar urskiljningslöst dödande av icke-muslimer eftersom Muhammed själv dödade urskiljningslöst under vissa av sina krigskampanjer. Det finns vidare en tanke inom sharia att inga civila existerar, bara muslimer och icke-muslimer. Inga icke-muslimer kan vara oskyldiga eftersom de är skyldiga till att förneka “Allah”. Dagens extremister ska hellre ses som original-muslimer. De muslimer som helt förkastar sharia och Muhammeds liv och leverne ska istället ses som extremister, då menandes att de är extrema i förhållande till islam, Koranen och Muhammed. Bra extremister då.

Finns det någon fredlig tolkning av islam som inom islamisk kontext ses som teologisk konsekvent och legitim? Svaret måste bli nej – det finns ingen sådan tolkning. Förståeligt förvisso, det är svårt att helt tolka bort hur deras främste förebild levde och lärde utan att helt överge islam som religion och koncept. Samtliga lagskolor påbjuder offensiv jihad. Visserligen förkastar grenen Ahmadiyyah doktrinen om offensiv jihad, men ses inte som muslimer av ortodoxa muslimer (de menar att Ahmadiyyahs grundare var den siste profeten, vilket är oförenligt med övrig islam) och kan anses vara extremt marginella och därmed irrelevanta.

Finns det ett enda exempel på när muslimer har levt i fredlig samexistens med icke-muslimer och då de betraktade sig som dessas jämlikar och inte överlägsna dem? Nej, det finns det inte. Har den muslimska världen någonsin befunnit sig i varaktig fred med den icke-muslimska världen? Nej, förutom en kanske “kall fred” då islam varit avsevärt svagare än västvärlden och därmed inte kunnat iscensätta sina ambitioner.

Åsikter, politik, förebilder och värderingar kan och ska kritiseras. Islam är politik. Detta har Malm inte förstått. Religion kan inte vara upphöjt över all kritik där anklagelser om rasism haglar när legitim och berättigad kritik framförs. Men kontentan av Malms två artiklar får ändå sägas vara positiv i slutändan. Han sammanfattar problematiken som den är, han beskriver hur partier och organisationer runt om i Europa reser sig upp mot denna totalitära ideologi och han avslutar med att konstatera vad Åkesson själv sagt; utgångsläget för Sverigedemokraterna är fantastiskt.

Bara att tacka och ta emot.

Ted Ekeroth
Johan Andersson

DN LiveJournal Newsmill Erixon

Advertisements